Saras tänkta tankar

Onsdagen var tuff att jobba, dålig sömn och fruktansvärt mycket att göra. Att sitta i kassan i drygt 10 timmar tär på en. Men det funkade trots allt. Därefter blev det en tur till stallet för att ta hand om min lilla häst som förövrigt fått komma lite i andra hand denna veckan. Stackaren, jag har riktigt dåligt samvete över det. Givetvis har jag varit där varje dag och fixat och grejat, men jag vill ha tiiiid till det, mycket tid! Hon tar åtminstone inte skada av att vila lite hon är ju trots allt bara 4,5 år.

Gårdagen gick ut på att susa runt hela Skåne i snöoväder, okej, nu överdrev jag, men jag körde nog mer bil än vad jag borde ha gjort.
Fick köra till Eslöv för att handla foder, det var spännande att köra på vägar fulla med drivor av all blåst, men det gick! En sväng till Nova innan dess och dessutom en tur inom Flädie för att köpa mer vitaminer.
Stressade som en galning och försökte hinna städa längan, klä granen, ta hand om tvätten, slå in Krilles julklappar osv.
Ut till Center Syd och handla julklapp till A. och min tränare. Sen direkt till stallet varpå A. plockade upp mig och vi körde hem till A. för att ge vår vackra gåva. Och sen då, ja kvällen blev inte som vi hade tänkt oss. Det blev glöggkalas och lite för mkt av det goda, men jo, det var också en upplevelse. Två timmar senare tog vi oss därifrån och jag tog mig upp till S. och lastade av foder och hämtade en julklapp :). Hann även med att skrämma slag på stackars Tyra då jag inte vågade tända i stallet, klumpig som få är jag också så.
Alltså var jag väl hos min häst vid halv tio lille julafton för att mocka oxh fixa allt.
Dagen blev inte som planerat, men, så kan det gå :).

Idag har jag varit hos Krille på morgonen och haft frukostmys. Sen inom stallet på vägen hem och nu har jag landat hemma!

Dags för att dekorera julklapparna och sen är det mat som gäller, jippy.

GOD JUL på er alla!

Tusen kramar.

Jag borde sova sedan länge men det är svårt när allting snurrar. Det är så mycket jag hade velat berätta här, för att ge er en bild av vad som hänt och vad som händer. Men tyvärr känner jag inte att jag kan ge så mycket av mig själv här.
Jag håller hårt i dem som står mig nära och som jag vet att jag kan lita på.

Just nu lever jag i en ovisshet, mina förhoppningar är att den inom en relativt snar framtid kommer att klarna upp och bli till något positivt. Det är bara hoppet som saknas, att det faktiskt kan bli bra. Efter många hinder på vägen så har jag slutat att hoppas. Det låter hemskt och väldigt bittert. Men så är det.
Något jag definitivt inte slutat att hoppas på däremot, är livet!

Jag vet heller inte om det här med att blogga egentligen är någonting för mig. Jag har svårt att hitta en balansgång. Jag vill göra det för min skull och ventilera mina tankar och känslor. Men å andra sidan känner jag mig enormt begränsad att göra det här.

Nå väl, detta är uppenbarligen ett fruktansvärt meningslöst inlägg som är skrivet under total förvirring.

I morgon väntar en lång arbetsdag på drygt 10 timmar så nu måste jag ge mig och krypa i säng.

Detta är gränslös kärlek, mitt hjärta, mitt allt