Saras tänkta tankar

Ibland slår det mig hur mycket jag saknar allt det jag hade när jag var en sådär 14-15 år. Då fanns det tider som jag aldrig kommer att glömma. Stunder av ren och skär lycka. Även om jag i perioder hade det kämpigt var stunderna av glädje så stora att de övervägde allt det där mörka.

Det är många som anser att "gymnasiet är den bästa tiden under skolåren". Där är jag redo att protestera. Gymnasiet var pest enligt min mening. Högstadiet däremot var en underbar tid (vi bortser från det sjuka). Vi hade en alldeles underbar klass, vi var så starka tillsammans och vi var den "starkaste" klassen på skolan. När jag skriver starkaste menar jag att ingen hade den gemenskapen vi hade, ingen hade den kämparglöden vi hade och det är nog ingen av oss idag som tvekar på det. Givetvis fanns det någon som höll sig lite på sin kant i perioder men ingen var riktigt utstött och vi trivdes ihop.

Vi var starka tillsammans. Vi kämpade tillsammans. Vi presterade i skolbänkarna men fick lärarna att slita håret emellanåt. Vi var ett gäng ungdomar med självförtroende och tydliga åsikter. Vi visste vad vi ville.
De lärarna vi inte tyckte om fick det ganska tufft ibland medans de vi tyckte om kunde få oss fängslade vid fysikens lagar.

Egentligen började nog allt redan på mellanstadiet. Det var nog mycket tack vare den underbara lärarinna vi hade då. Alla fick uppmärksamhet, vi fick alla visa våra goda sidor och vi fick lära oss att samarbeta. Vi vann alla möjliga idrotts-tävlingar, vi var med i Vi I femman och var i radio två gånger där jag var hejarklacksledare och vi formades till självständiga individer. Vi var starka redan då.

I sjuan var vi 12 stycken från mellanstadiet som hamnade i samma klass (alla hade önskat varandra). Det tog lite tid innan alla hade acklimatiserat sig med "nykomlingarna" som det blev för oss, men när det väl var gjort var vi mer sammansvetsade än någonsin.
Jag minns den dagen en elev i sjuan hade kommit fram till J och sagt "Åh vad jag önskar att vi var som ni och hade en så underbar klass".

Jag grät inte när jag slutade gymnasiet och tog studenten. Nej, för mig var det en lättnad. Däremot var jag fullkomligt förtvivlad när vi slutade nian. Det var den bästa tiden i mitt liv hittills.

Framför allt saknar jag Er, åtta underbara tjejer och allting vi gjorde tillsammans. Idag befinner sig alla på olika platser på jorden, med nya erfarenheter och olika framtidsplaner.
Det är väl så man säger, att ibland växer man ifrån varandra. Jag vet egentligen inte om vi har vuxit ifrån varandra, för jag tror, att om vi hade träffats idag så hade vi kunnat vara precis likadana som då för 6-7 år sedan. 

                                                          
                                                           


                                                                                                                                                                                              





                                                            



"Vi var oslagbara, vi sköt från höften, vi hade svaren på allt!"

                                                                               

Onsdagen var tuff att jobba, dålig sömn och fruktansvärt mycket att göra. Att sitta i kassan i drygt 10 timmar tär på en. Men det funkade trots allt. Därefter blev det en tur till stallet för att ta hand om min lilla häst som förövrigt fått komma lite i andra hand denna veckan. Stackaren, jag har riktigt dåligt samvete över det. Givetvis har jag varit där varje dag och fixat och grejat, men jag vill ha tiiiid till det, mycket tid! Hon tar åtminstone inte skada av att vila lite hon är ju trots allt bara 4,5 år.

Gårdagen gick ut på att susa runt hela Skåne i snöoväder, okej, nu överdrev jag, men jag körde nog mer bil än vad jag borde ha gjort.
Fick köra till Eslöv för att handla foder, det var spännande att köra på vägar fulla med drivor av all blåst, men det gick! En sväng till Nova innan dess och dessutom en tur inom Flädie för att köpa mer vitaminer.
Stressade som en galning och försökte hinna städa längan, klä granen, ta hand om tvätten, slå in Krilles julklappar osv.
Ut till Center Syd och handla julklapp till A. och min tränare. Sen direkt till stallet varpå A. plockade upp mig och vi körde hem till A. för att ge vår vackra gåva. Och sen då, ja kvällen blev inte som vi hade tänkt oss. Det blev glöggkalas och lite för mkt av det goda, men jo, det var också en upplevelse. Två timmar senare tog vi oss därifrån och jag tog mig upp till S. och lastade av foder och hämtade en julklapp :). Hann även med att skrämma slag på stackars Tyra då jag inte vågade tända i stallet, klumpig som få är jag också så.
Alltså var jag väl hos min häst vid halv tio lille julafton för att mocka oxh fixa allt.
Dagen blev inte som planerat, men, så kan det gå :).

Idag har jag varit hos Krille på morgonen och haft frukostmys. Sen inom stallet på vägen hem och nu har jag landat hemma!

Dags för att dekorera julklapparna och sen är det mat som gäller, jippy.

GOD JUL på er alla!

Tusen kramar.

Det har varit en sån otroligt fullspäckad helg. Ponnyderby i Dagstorp och fullt med liv och rörelse. Men det är trevligt :). Suttit och skrivit eller knappat fredag, lördag och söndag. Det är fantastiskt lärorikt. Träffat så många som man inte träffar allt för ofta och det är lika roligt varje gång. Finns ju alltid så mycket mer att prata om då.

Idag var det Ystad först med A. och därefter tillbaka till derbyt. Så otroligt många duktiga ponnyryttare i dressyren, hoppningen kan jag ju inte uttala mig om eftersom jag spenderat ungefär totalt 30 minuter där i helgen.

Pärlan gick i skogen igår och därefter en stund på banan vid stallet. Tyra däremot har fått vila i tre dagar, suck. Det är jag inte alls nöjd med men jag har varken haft tid, lust eller ork. Men det beror väl på allt runt om antar jag och något jag får acceptera. Man kan inte räcka till allting alltid.

I morgon är det måndag igen och dags för dagvården. Det vanliga schemat börjar nu igen med längre dagar och struktur. All personal är tillbaka och allt återgår till det vanliga. Det känns både bra och dåligt. Det negativa är att mer tid spenderas där vilket innebär att det kommer att bli så mycket jobbigare och i det finns även det positiva.
Skönt att komma tillbaka till alla rutiner.

Nu är det dags att sova snart.


Kram.

Eftersom vi under sommaren inte haft ngn bildterapi fick jag idag ta saken i egna händer och kladda som aldrig förr. Nej, riktigt så illa är det inte, men jag har målat min hylla nu två gånger så nu återstår det enbart en omgång till, sen ska den vara fin! Då är det bara den lilla hyllan kvar...

Det stormar för övrigt som bara den här utanför och har regnat ungefär halva dagen. Precis då när jag bestämde mig för att åka till stallet, eller okej, det började kanske lite tidigare. Tyra gick faktiskt bra idag också, eller någorlunda iaf, det är vääääldigt mycket kvar som måste bli bättre men efter den senaste svackan börjar saker och ting fungera igen vilket är väldigt skönt.
Pärlan fick vila idag med som planerat, fast antagligen uppskattade hon inte det lika mkt som jag tyckte det var nödvändigt. Hon ville definitivt komma in när det regnade massor trots att hon gick ute på ängen, hon blåste upp sig och dansade fram till grinden och hade väldigt svårt att gå lugnt in. Men hon var iaf mkt nöjd när hon fick gå lös i stallet och äta lite hö och titta ut genom dörren på regnet som bara öste ner utanför.