Saras tänkta tankar

Jag borde sova sedan länge men det är svårt när allting snurrar. Det är så mycket jag hade velat berätta här, för att ge er en bild av vad som hänt och vad som händer. Men tyvärr känner jag inte att jag kan ge så mycket av mig själv här.
Jag håller hårt i dem som står mig nära och som jag vet att jag kan lita på.

Just nu lever jag i en ovisshet, mina förhoppningar är att den inom en relativt snar framtid kommer att klarna upp och bli till något positivt. Det är bara hoppet som saknas, att det faktiskt kan bli bra. Efter många hinder på vägen så har jag slutat att hoppas. Det låter hemskt och väldigt bittert. Men så är det.
Något jag definitivt inte slutat att hoppas på däremot, är livet!

Jag vet heller inte om det här med att blogga egentligen är någonting för mig. Jag har svårt att hitta en balansgång. Jag vill göra det för min skull och ventilera mina tankar och känslor. Men å andra sidan känner jag mig enormt begränsad att göra det här.

Nå väl, detta är uppenbarligen ett fruktansvärt meningslöst inlägg som är skrivet under total förvirring.

I morgon väntar en lång arbetsdag på drygt 10 timmar så nu måste jag ge mig och krypa i säng.