Nedvärderande
Jag finner inte ord för att uttrycka det jag känner. Det är någon salig blandning av känslor. Ilska, besvikelse, ledsamhet och allt möjligt. Jag har ältat och ältat...funderat ännu mer.
Jag har sällan varit så vansinnig som jag var igår också, jag har aldrig önskat någon så mycket ont någon gång. Men i nästa stund inser jag...att det inte är jag. Jag är inte som hon, fungerar inte alls på samma vis och känner att det inte ens är värt att diskutera det.
För jag vet hur det är, egentligen. Men det är så tråkigt. Att någon som en gång ska ha kallat sig "en nära vän" ens kan bete sig så här. Jag har ingen förståelse för det. Och jag vill inte förstå det heller. Jag är så fruktansvärt trött på att alltid få höra ALLT jag gör fel. Att jag ÄR fel. Att det räcker att jag syns är uppenbarligen illa nog för denna människa. Jag blir tokig och ledsen.
Det känns hemskt att bara "ignorera" detta, för mig känns det på något vis som att det är detsamma som att acceptera ett sådant beteende. Men jag gör allt jag kan för att tänka om. Men okej är det INTE.
Jag är så glad för de som finns nära mig, som påminner mig om att det inte är jag som är eller gör fel. Att jag inte står i skuld till något. All kärlek till er!
Kommentarer
