Tankeställare
Jag tror att många precis som jag har väldigt svårt att ta emot beröm, uppmuntran eller annat som stärker självförtroendet. Det är vanligt och något som jag tror tillhör lite av den svenska mentaliteten. Att inte "få" säga att man är bra på något.
För någon vecka sedan hade jag en diskussion om detta med D. hur dålig jag är på att ta emot positiv kritik. Eller det hela började med att jag förklarade hur jag hade fått beröm när jag red samtidigt som jag glodde i spegeln varje gång jag red förbi och nedvärderade mig. När jag fick detta beröm svarade jag som vanligt "äsch, lägg av". Precis som alltid annars. Då hävdade D. att jag var dum mot personen som gav mig beröm varpå jag satt som ett frågetecken framför datorn.
Han förklarade att han en gång hade spelat piano och fått beröm av en kvinna varpå han avvisade det beröm han fick. Hon hade blivit fruktansvärt upprörd och nästintill arg och reagerat väldigt starkt över detta. Hon var en fantastiskt duktig musiker och frågade om han tyckte att hon var dum i huvudet?
Det ligger verkligen något i det. Även om det är väldigt svårt för många att ta emot beröm så är det nödvändigt att ifrågasätta.
För det är ju otroligt nedvärderande för personen i fråga som ger beröm att få höra att "nej så är det inte alls", "nej detta var inte bra", "det gick uselt, hur kan du tycka så?".
Jag har inte reflekterat så mycket över det tidigare, eller jag har nog helt ärligt inte reflekterat över det alls.
Vi kom fram till att jag nästa gång ska försöka säga tack, eller åtminstone okej eller ge en nick. För det är ju definitivt inte så att jag tycker att en person som ger mig beröm för något är dum i huvudet och inte vet vad han eller hon talar om.
Så istället för att avvisa så är det nu en utmaning för mig att börja ta emot beröm och våga lita på att det är bra. För mitt usla självförtroende blir ju inte bättre av att jag avvisar det beröm jag får.
Det handlar ju inte om att bli divig eller tor att man är bättre än allt och alla. Det handlar ju egentligen om ren artighet och uppskattning.
För någon vecka sedan hade jag en diskussion om detta med D. hur dålig jag är på att ta emot positiv kritik. Eller det hela började med att jag förklarade hur jag hade fått beröm när jag red samtidigt som jag glodde i spegeln varje gång jag red förbi och nedvärderade mig. När jag fick detta beröm svarade jag som vanligt "äsch, lägg av". Precis som alltid annars. Då hävdade D. att jag var dum mot personen som gav mig beröm varpå jag satt som ett frågetecken framför datorn.
Han förklarade att han en gång hade spelat piano och fått beröm av en kvinna varpå han avvisade det beröm han fick. Hon hade blivit fruktansvärt upprörd och nästintill arg och reagerat väldigt starkt över detta. Hon var en fantastiskt duktig musiker och frågade om han tyckte att hon var dum i huvudet?
Det ligger verkligen något i det. Även om det är väldigt svårt för många att ta emot beröm så är det nödvändigt att ifrågasätta.
För det är ju otroligt nedvärderande för personen i fråga som ger beröm att få höra att "nej så är det inte alls", "nej detta var inte bra", "det gick uselt, hur kan du tycka så?".
Jag har inte reflekterat så mycket över det tidigare, eller jag har nog helt ärligt inte reflekterat över det alls.
Vi kom fram till att jag nästa gång ska försöka säga tack, eller åtminstone okej eller ge en nick. För det är ju definitivt inte så att jag tycker att en person som ger mig beröm för något är dum i huvudet och inte vet vad han eller hon talar om.
Så istället för att avvisa så är det nu en utmaning för mig att börja ta emot beröm och våga lita på att det är bra. För mitt usla självförtroende blir ju inte bättre av att jag avvisar det beröm jag får.
Det handlar ju inte om att bli divig eller tor att man är bättre än allt och alla. Det handlar ju egentligen om ren artighet och uppskattning.
Kommentarer
Postat av: Katt
Yes box! Har fått höra precis samma sak och börjat fundera precis som du. :o)
Postat av: sara
du är bäst gumman!
Postat av: Sara
sv; hahahah! okejdå, ska tänka på svenskan lite mera :(
Postat av: camilla
Hur länge har du haft äs? hur går det för dig nu?
sköt om dig :)
Postat av: Katt
mja du.. ätandet går fint. stor som en valross, men jag antar att jag får lov att acceptera det..
hur går det själv?