Möte med vågen
Jag tycker att om man är ledig så ska man få vara ledig, en vägning känns sjukt onödig, dessutom känns det ännu mer omotiverande när den infaller kl 13.00. Av vilken anledning liksom? Särskilt med tanke på att vi alltid har vägning innan frukost annars, det är ju inget som går att förlita sig på. Nå väl, det är väl en lättare match för mig att ha gått upp 0,5 kg, simpelt när man både ätit och druckit. Vätskebalansen i kroppen förändras ju väldigt mycket under dagen. Men det är väl bara att bita ihop och gå dit, stampa på vågen lite grann och höra ett konstaterande som jag egentligen inte vill höra. För jag är fortfarande så brutalt övertygad om en viktuppgång i rusande fart. Och ja, det finns underlag för den?
Det svåra med tidpunkten är att jag blir otroligt nervös för att jag verkligen vill veta den exakta vikten, men det är ju inte hållbart att varken äta eller dricka under hela förmiddagen. Det skulle iaf skapa ett väldigt liv och då är det bättre att försöka göra så gott man kan.
Men jag vet, att det kommer bli jobbigt sen men just nu så försöker jag förtränga det.
Det positiva är att jag får mina pengar snaaaart, jag letar ny bil och i morgon ska vi iväg med Pärlan!
För övrigt älskar jag mitt rum nu.
